Det är inte alltid stor fisk, massor av hugg som gör en kväll vid älven minnesvärd. Det kan även vara väntan på att harren ska komma inom kasthåll på strandkanten med en fiskekompis. Vår väntan blev förgäves, fisken stannade kvar mitt ute i älven. Så den vackra försommarkvälle n, samtalet och koltrasten i trädtoppen strax bakom oss blev kvällens fiskeminne. Så tack för trevligt sällskap i går Gert. Något tips på en fluga som fisken vill ha har jag inte, däremot två askar som fulla med flugor som de inte vill ha......
//Tomas W |
|
 |
|
|
|
|
| |
Fredags morgon började med ett rejält stört regn, i dag skulle jag guida John och hans fiskekompis Senir. Träffades 9,30 vid avfarten upp till Hovra Inibyväg, och som ett trollslag springer solen fram och visar upp Mellanljusnan och dess vackra landskap, När vi vandrar längs Blåbärsstigen upp mot Lassekrogsbanken och inser att här bryts tystnaden endast av älvens svaga brusande. Här kan man gå kilometervis utan att höra ljudet av biltrafik eller se ett enda hus. Så epitetet Sveriges vackraste skogsälv är nog inte att ta i. Vi är nu framme vid banken och tar oss ner till älvstranden och intar den gräsbeväxta fika platsen. Banken ligger under vatten men stenen i överändan sticker upp en 30 centimeter och den intilliggande stenen är uppe några centimeter. Jag frågar Johan och Senir om var de skulle fiska någon stans om se vore själva här, ”här skulle nog ingen av oss fiska”, vi skulle nog fortsätta neröver till något bättre ställe. När jag förklarat hur och var man fiskar på denna plats tog det inte många minuter innan båda var ute i vattnet. Efter några timmar tog vi en fikapaus och pratade igenom fisket. Kan inte påstå att grabbarna uttrycket sig lyriskt om fiskeplatsen, med Mellanljusnan hade nog charmat grabbarna. Som alla vet rusar tiden fort när man fiskar, Klockan hade redan blivit 15,00 och vi packade ihop för att åka och få lite mat. På återvägen tog grabbarna en genväg uppför slänten, en väg som jag aldrig använder, men ok, jag tog den och i den branten slant min ena fot och jag slog på öronen, med flugspöet i den hand som jag tog emot mig med fanns flugspöet, första gången under mitt 60: åriga flugfiske knäcker jag flugspöet precis framför handtaget. Vid vindskyddet vid Hoppströmmen dukar vi upp en sen lunch grillkorv och mackor, sen packar vi in oss i bilen och åker ner till Kölströmmen. Grabbarna gör sig i ordning och jag berättar om vart de skall gå för att komma upp till Lillkölhällan, jag har inte så långt hem för att hämta ett nytt flugspö, och kommer tillbaka på någon halvtimme. Jag hittar grabbarna en bit uppefter älven och vi tar oss upptill Lillkölhällan. Grabbarna fiskar sig ner över någon gång, och jag sitter och knyter på en ny tafs, då ser jag Johans kompis Senir göra en piruett en bit ute i strömmen, frustande, simmande och till slut uppe på benen igen. Våt från topp till tå kommer Senir luffande med ett stort leende, med kommentaren ”nu har jag gjort det” och tittar på Johan och säger ”nästa gång är det din tur”. Så nu återstår bara återresa till Henriksfors och stugan.
Reflektion av en dag med guidning.
Mycket skratt, och en ny erfarenhet för både mig och grabbarna, enda som kanske inte visade sig från den generösa sidan var harren och öringen, det är inte var gång man får 40-50 harrar.
Hoppas på ett återseende.
mvh
Per-Åke
|
|
|
|
|
|
|
| |
Mig veterligen är det bara bläckfiskar och andra ryggradslösa varelser som behärskar kameleontens häpnadsväckande konststycke att byta färger på kroppen efter underlaget.
När det gäller fördelningen mellan honor och hannar går det att ta reda på fördelningen, men skulle bli mycket kostsamt, men kanske är det nog bäst att tillämpa samma regler som tillämpas på de fria lekbottnarna ute i älven och biflöden. Vi skall nog inte börja räkna på hur många av vart kön som vi skall ha vid utsättningar, när en hane kan befrukta rommen från ett antal honor, vi har under århundraden manipulerat allt för många arter redan och inte har det alltid gått så bra.
Grannen
Per-Åke
|
|
|
|
|
|
|
| |
Att öringarna är mörka på ryggen kanske kan bero på att vattnet har blivit mycket mörkare och botten i älven har en mörk beläggning kanske att öringen tar den färg som bryter av minst mot botten.
En tanke som jag funderat på när det gäller att sätta ut fisk.
Hur vet man andelen honor respektive hanar i den odlade fisken?
Grannen |
|
|
Yngve Karlsson | 2017-06-15
|
|
|
|
| |
Roligt att höra att vårt arbete med Mellanljusnaöringsst ammen har lyckats så bra resultat att ni fiskare så ofta får känna på dem.
I dag får enbart stammen Mellanljusnanöringen som har status av (riksintresse) sättas ut i Mellanljusnan.
Tidigare år satts det ut fångstfärdig öring varje höst, men under min tid i styrelsen för FFVO har det satts ut 5000 ett till tvåsomriga öringar för tillväxt.
Hur noga fiskleverantörerna varit tidigare år vet vi inte, men sedan länsstyrelsen kommit med påbudet om endast Mellanljusnanöringen och inte fångstfärdig. Har öringens utbredning i älven ökat. Vitsen med att sätta ut mindre öring var att få dem att växa till sig innan de togs bort av fiskare, I dag är vi många som sätter tillbaka öringen i hopp om att en dag få känna en 2-3 kilos öring på flugspöet. Själv har jag sett öringar på säkert 3-4 kilo på väg upp i några av lek åarna sent på hösten efter det att fisket var slut för året.
Nu till din fråga Peter G. Det är nog så att det finns flera stammar av öring i älven sen längt tillbaka, Vattensystemen runt Ljusnan är mycket stort och vad som satts ut under årenslopp är omöjligt att ha någon koll på, ta till exempel någon mindre sjö långt upp i systemet där man för 30-40 är sedan inplanterat öring, öringen leker nästan uteslutande i biflöden upp eller nerströms sjöar. En del av sådan lek bir kvar i biflödena och växer, vart efter öringen växer söker den sig antingen upp eller nerströms och till slut hamnar en del i Ljusnan och håller den stammen vid liv. Detta kan nog vara en av orsakerna till att vi får öringar som ser lite annorlunda ut. Hoppas att min enkla förklaring får er fiskare att förstå vikten av ett skonsamt fiske efter öring.
Varje öring som sätts tillbaka kan bli ens största fiskupplevelse några år senare.
Hoppas vi ses vid älven.
Per-Åke
|
|
|
|
|
|
|
| |
De öringar jag fått under vårfisket har varit mörka på ovansidan, några få röda prickar på en väldigt blank undersida men i övrigt i väldigt bra kondition. Vill fråga Per-Åke varför dessa öringar skiljer sig i färgerna mot en klassisk Ljusnanöring som är markant guldgula? Växlar färgerna med årstiden?
Den senaste fick jag igår på en svart nymf, den högg bestämt och var ordentligt stridbar, ca 50 cm. Kvällen var ljummen och det kläckte bra med olika nattsländor, Stor åslända (baetis rhodani) samt mörka och gula bäcksländor. Kort sagt Ljusnan visade sig från sin bästa sida. |
|
|
|
|
|
|
| |
| Det är med sorg i hjärtat msn läste om att Per-Åke har fått nog av att rapportera till denna hemsida,med så klent gensvar från fiskare.Av alla som läser denna hemsida och även är fiskare så är det ju ett dåligt rapporterande om fisket.Det är ju endast en handfull fiskare som skriver något,vilket gör att jag förstår Per-Åke.Göra allt detta jobb för så få.Vi från Kopparberg har verkligen haft nytta av denna rapportering.Så många som nu har skrivit på så kort tid visar ju att det verkligen är en del som har glädje av detta.Saknaden kommer att bli stor,då man ej längre kan trycks upp sidan och läsa om vatten och om några upplevelser som fiskare haft vid älven.Hälsninga r Lennart o Inge från Kopparberg. |
|
|
|
|
|
|
| |
Sitter nere vid älven nu och har ett tungt fiske men jag fick en riktigt fin naturupplevelse. En älgko med kalv kom ut på stranden en bit ifrån mig och dom hoppar i vattnet o simmar över älven.
Otroligt att en sån liten kalv klarar av det.
|
|
|
|
|
|
|
| |
Parkerade bilen igår eftermiddag vid Kölströmmen och tog en promenad uppströms förbi nyfikna granen och började fiska mig tillbaka mot Kölströmmen. Väldigt mycket insekter i farten med ganska små svarta dagsländor som kläckte och Gulforsslända som dansade i luften. Borde vara upplagt för ett fint torrflugefiske. Men icke, på hela sträckan tillbaka så såg jag endast ett ställe med vakande fisk. Där lyckades jag även kroka årets första harr på torrfluga. Annars var det nymfer och guldskallar som gällde. Lyckades få en riktigt fin harr på 42 cm på en olivfärgad Gimånymf, så även om fisket var trögt så var kvällen räddad.
Avslutade med en sväng ner till Hovrahällan och fick ett fin avslutning på kvällen med ett gäng harrar som gillade den svarta spolformiga med lila huvud. Efter en fin tur längs Ljusnan så startade jag nöjd hemfärden vid midnatt.
/Tomas W |
|
|
|
|
|
|
| |
| Kul att se mina läsare vara tillbaka i gästboken, så nu är det lite roligare att informera om vattenförhållan den på min hemsida. Svarar gärna på frågor om olika fiskeplatser och hur man tar sig dit. Här om dagen kom en gammal bekant Gustav och frågade om jag kunde reparera en fluga som bitits sönder av ett gäng harrar som han fått några dagar tidigare, flugan var köpt på fiskets dag förra året, och av vem kommer inte Gustav ihåg. Det var en variant av en haröranymf med guldskalle. Dess utom ville Gustav ha några nya. Så nu kan han hämta sina nymfer, vid tillfälle. |
|
|
|
|
|
|
| |
|
| |
|
Skriv i gästboken |
| |
| |
|
|